Gjorde ett försök att ringa upp sjukhuset för att få prata med läkaren som opererade mig angående mitt knä och dess glidning. Efter att ha kopplats runt en massa och inte fick svar kom jag till sist fram till avdelningen. Väl där fick jag vet att min läkare var väldigt uppbokad och bara hade telefontid en gång i månaden men fick beskriva allt för en annan sköterska som skulle vidarebefodra det jag sa till läkaren. Så nu är det väl bara till att vänta på att man hör någonting ifrån henne då.

Gav mig ut på en löptur igårkväll för att börja jobba upp flåset lite. Sprang förbi en slalombacke och fick en tokig idé om att göra en löpning uppför den. Det tog emot bra mycket kan jag säga! Men kanske att man skulle börja göra det oftare, läre ju ge resultat kan jag tro.

Har bestämt mig för att jag vill ha ytterligare ett litet utlåtande när det gäller mitt knä. Eftersom sjukgymnasten konstaterade att det glappade/gled lite så tänkte jag att jag skulle ta och prata lite om det med läkaren som opererade mig också för att höra lite vad hon har att säga kring det. Mest för att få lite mer vetskap kring det och höra hennes åsikter om att kliva på för fullt nu.

Så imorgon ska jag försöka få mig en telefontid med henne om hon är inne vill säga..

I eftermiddags var jag då alltså in för att träffa min sjukgymnast på Caspers för att få en undersökning och ett utlåtande från honom gällade mitt knä och hurvida det är lugnt att jag kliver på fullt med fotbollen framöver.

Pratade lite allmänt med en annan sjukgymnast först som undrade hur det låg till med knät och fick rådet av honom att jag inte skulle stirra mig blind på volymen på låret, den fulla styrkan kunde nämligen finnas trots muskelstorleksskillnaden. Därefter fick jag kliva in till min sjukgymnast och lägga mig på britsen.

Han kunde konstatera att det skiljde en centimeter i omkrets mellan låren men som sagt var så skulle man ju inte stirra sig blind på detta. Därefter började han dra lite i mina ben och kunde konstatera att det kändes som att jag hade lite glidning/glapp i det opererade knät. Med andra ord så sitter det inte lika spänt som det vanligtvis gör i "normala" knän.Sen om det berodde på något specifikt eller bara det att de inte hade dragit det så tajt för att inte riskera att man fick rörelsesvårigheter senare i livet kunde han inte säga så mycket om, men han trodde väl mest på det sista. Han passade även på att upplysa att man kan ju faktiskt spela utan korsband om det skulle vara så för det finns det de som gör. Även om detnog krävsskapligt mycket träning för det.

Efter undersökning och lite prat var det dags för ett litet träningspass för att han skulle få se hur jag låg i styrka/balans. Började med lite löpning eftersom jag tidigare linkade när jag sprang. Detta fanns det inga spår av nu längre. Därefter testade vi lite olika former av hopp på vardera ben och balans- och styrkeövningar. Han såg inga tendenser till att det skulle vara svagare eller sämre på den opererade benet så han ansåg därför att jag skulle kunna börja återgå till fotbollen nu igen. Kommer dock att träna lite extra av de övningar vi gjorde idag tillsammans med löpning innan jag kliver ut i matchstället. Men det är nog inom en två-tre veckor iaf! Känns riktigt skönt, nu gäller det bara inte att tveka för mycket och att få bort den där spärren i bakhuvudet som säger att det kan kanske göra ont och inte vara rädd för att testa. 

Var väldigt länge sedan som jag uppdaterade min blogg nu. Först och främst, tack för alla kommentarer, det glädjer mig att se att det kan hjälpa andra att läsa om vad jag varit med om och tack för att ni bryr er. Det känns skönt att höra! Hoppas även att allt ska gå bra för er som är eller har varit i samma situation.

För ett år sedan vi den här tiden hoppade jag runt på kryckor för fullt. Hade gått ungefär en månads tid sedan jag opererade knät då.

När jag skrev det senaste inlägget hade jag precis testat att träna lite fotboll inomhus utan någon form av känningar. Efter den träningen hamnade studierna i första hand och träningen, både på plan och på gym, blev väl lite lidande. Har försökt hålla igång med lite löpning dock. Men nu när solen började kliva fram för någon månad sedan och fotbollen tog klivet ut till gruset kunde jag inte hålla mig längre. Har sedan dess tränat ett tiotal gånger, i början lite avvaktande där jag stog över övningar som handlade om inlägg med vänstern (det knä jag opererat) samt matchträning, men har succesivt börja delta i dessa övningar nu. Utan någon form av känning. Det enda jag kan känna är väl att det inte är samma kraft i bägge benen och så men det är inget som gör ont iaf. 

Men har iaf lovat mig själv att jag innan jag kliver in 100% på planen och börjar spela seriematcher ska genomgå en undersökning hos min sjukgymnast för att få ett utlåtande om vad han anser om att börja lira igen. Så idag på eftermiddagen har jag bokat tid hos honom så får vi se vad han har att säga om allt. Seriepremiären är nära nu!

Träningen har varit dålig från min sida det senaste taget. Körde igenom benen rejält i veckan vilket gav en enorm träningsverk.

Har även varit och pratat lite med våran ena tränare som tyckte att jag borde testa att känna mig för lite lätt med boll bara för att få komma igång igen och känna känslan. Självklart var jag sugen på detta men tänkte att jag först skulle diskutera det med min sjukgymnast lite för att få hans synpunkter.

Vid ett snabbt möte med honom idag diskuterade vi först mina tidigare känningar vilket han inte riktigt kunde säga vad det berodde på, men sa samtidigt att man kan känna lite om man inte tränat på ett tag och kör igång igen. Något jag gjort. Men huvudorsaken till att jag träffade honom var då att få höra vad han tyckte om att testa träna lite, något han ställde sig positiv till då det kan vara viktigt att komma igång lite med boll igen.

Sagt och gjort, jag packade väskan och begav mig iväg till kvällens fotbollsträning för att testa. Kändes underbart att få snöra på sig skorna och springa ut på planen med en boll och lattja lite. Var med och körde några passningsövningar och lite annat utan att känna av någonting, förutom konditionen då som verkar ha försvunnit. Efter övningarna var det dags för match och då valde jag att kliva åt sidan för att inte riskera någonting. Ska hålla mig borta från närkontakter och snabba stopp och så nu när vi kör inomhus utan istället satsa på att kunna köra för fullt i sommar.

Men som sagt, genomförde ca 20 minuter utan att känna av någonting i knäet/benet vilket var helt underbart. Medans de andra matchade bytte jag om till joggingkläder och gav mig ut och löpte några kilometer i vinterlandsskapet. Ska försöka hålla uppe med löpningen nu under jul och förhoppningsvis vara med på lite fler uppvärmningar i samband med fotbollsträningar. Känns skönt att allt börjar flyta på åt rätt håll nu, men man ska väl inte ropa hej ännu! Men jag kan iallafall gå och lägga mig med ett leende på läpparna ikväll =)

Tack för era kommentarer =)

Intressant att läsa om era händelser och hur ni har upplevt samma situation som jag varit i. Känner igen mig mycket i det ni skriver och jag hoppas verkligen att det ska bli bra för er också. Tungt att behöva lägga idrottandet åt sidan när man ägnat större delen av livet till det.

Det är en jobbig situation att ta sig igenom men bara men ger sig katten på att man ska fixa det så kan det ju gå i de flesta fall. Träna, träna, träna =P

Isabel: Såg att du skrev att du hade så att det knastrade i ditt knä. Upplvever själv samma sak, främst när jag ligger ner och vrider på mig att det knakar/knastrar i knät. Men det kan alltså vara brosk då och inget man ska oroa sig för?

Som sagt, hoppas verkligen att det blir bra för er andra också och att ni kan återgå till att göra det ni vill! Håller tummarna för er! Lycka till!

//Anders

Har snart gått sju och en halv månad sedan min operation. Vissa brukar ha kunnat återgå till de idrotter som de utöver vid den här tiden beroende på hur mycket tid de har lagt ner på träning. Själv har jag misskött min träning då jag inte haft så mycket tid över eftersom jag har fullt upp med allt annat i mitt vardagliga liv. Har tränat någon gång ibland i veckan, vissa gånger ingen gång alls i veckan andra ggr har jag tagit tag i mig och kört tre pass på en vecka. Lite synd att jag inte kan ha regelbundna träningar men det är som det är och jag får göra det bästa av situationen. Klart är iaf att jag inte tänker riskera att börja idrotta för tidigt igen då jag vet konsekvenserna efter det redan.

I måndags när jag var ute och gick på stan fick jag plötsligt nya känningar i knät, konstigt nog. Upprepade gånger då jag sköt ifrån med vänsterbenet kände jag hur det högg/skar till strax neranför knäskålen. Senare på kvällen tog jag mig till gymmet för att köra lite träning. Sprang på löpband och körde lite maskiner utan att känna någonting. Men när jag testade att köra knäböj med en skivstång med vikter över nacken kom smärtan tillbaka när jag skulle trycka ifrån och gå upp i stående position igen. Förstår inte varför detta ska komma tillbaka nu?! 

Efter en operation kan många komma att känna ångest över att visa upp exempelvis sitt knä då man skäms över hur det ser ut med alla ärr. Själv har jag inte riktigt fått den känslan. Visst har man märkt att många har kollat, eller sneglat, lite extra när de har sett mitt knä de gånger man har haft shorts under sommaren. Men jag har helt enkelt låtit de kolla och istället förklarat vad som har hänt och hur allt har gått till. Många verkar bli intresserade faktiskt så känslan av skamsenhet för hur det ser ut har jag inte haft.

Däremot märkte jag i förra veckan hur känslan av skamsenhet kom över mig. Detta efter ett besök på gymmet för att köra rehabilitering. Medan man satt där i en maskin för att lyfta vikter med ett ben kollade jag runt i kring mig i det välfyllda gymmet. Medans så många andra körde med en massa vikter satt jag själv där med några fjuttiga kilon i jämförelse. Detta var något jag fick lite komplex över så för att försöka få någon form av förklaring till varför jag tog så lite vikter vek jag upp shortsen lite extra så att knät skulle synas som en förklaring. Nu när man tänker efter känns det verkligen jättedumt och jag inser att jag ska ta allt i min egentakt och inte försöka bry mig om så mycket vad de andra i gymmet gör eller kollar på.. Någon som har varit med om samma känsla?

Det hela fick ändå något gott ur sig. En man som fick syn på mitt knä kom fram till mig och frågade vad som hade hänt och hur det kändes och hur allt gick till med operation och träning vid en sådan skada då han var fundersam eftersom han själv nyligen skadat knät och inte riktigt kunde gå rakt nu.

Så fick iaf dela med mig lite av min information och åsikt kring det.